Min resa från hobbyfotograf till matfotograf
Många har frågat mig hur allting startade. Hur jag började fota mat och hur jag kom att göra det på heltid. Så tänkte att det kunde vara roligt att dela med mig av hur jag blev matfotograf 😃 So here we go!
Jag fick min första systemkamera när jag var 15 och hade innan dess tagit mängder med kort med en digitalkamera. Och då fotades ALLT! Stenar, spindelnät och blommor var topp tre av favoritgrejer jag fotade. Jag hade även då en blogg som jag skrev en del på och där la jag även upp lite bilder på mat. För tja, jag levde för mat även då 😂
visst var det underbara bilder jag tog? 😂
Jag började med att fota betongtrappor åt ett företag som min pappa jobbade på. De behövde uppdatera hemsidan med nya bilder så jag hjälpte till och åkte runt i Sverige för att fota färdiga projekt. Pappa blev eld och lågor och sa att det garanterat fanns fler företag som behövde göra exakt samma sak, uppdatera hemsidan med bilder. Så han tyckte jag skulle starta eget. Kanske inte var lika taggad som min pappa men jag startade min enskilda firma, men tyvärr av lite fel anledning. För jag var inte riktigt redo att göra jobbet som behövdes för att driva eget då (detta var precis efter studenten. Ganska studietrött 19 åring som inte visste vad hon ville arbeta med).
Åren gick och jag gjorde några jobb här och där samtidigt som jag jobbade heltid i butik. Allt från Lindex i Nordstan till förbutiken på ICA där vi brukade sommarsemestra. Men jag kände verkligen att jag ville jobba med marknadsföring på något sätt. Jobba med händerna, sociala medier, fota. Jag vet att jag tyckte det var superkul att leta nya butiksjobb för jag älskade själva säljandet. Bevisa och sälja in mig själv att jag var personen de sökte för jobbet. Men när jag väl hade fått jobbet så tröttnade jag ganska snabbt på arbetsuppgifterna då de oftast var detsamma som butiksbiträde, oavsett vilken typ av butik det var.
Så jag sökte till till en mediautbildning på en Folkhögskola i Alingsås, som var på 1 år. Jag var taggad till tusen och tänkte ”efter det här året ska jag jobba med foto och marknadsföring!”. Och den inställningen bar jag med mig under hela det året. Jag såg till att få extra övningar och uppgifter på de olika kurserna vi läste. På filmkursen såg jag till att jag fick göra reklamfilm för ett café i Alingsås. På webbkursen såg jag till att börja göra min egen hemsida istället för att göra något påhittat case. Jag pratade även med mina lärare om att få extra tid för att kunna sälja in och pitcha in mina tjänster till olika företag.
Jag provade alla olika genrer inom fotovärlden. Jag var familjefotograf, mäklarfotograf, mingelfotograf, gravidfotograf ja you name it! Men ingen av de tog riktigt någon fart. Så jag provade att höra av mig till restauranger och matföretag. Företag som jag tyckte verkade roliga och som jag kunde tänka mig att jobba med. Gjorde lite gratisjobb eller lågt betalda jobb för att få ihop en portfolio som jag kunde använda mig av sen efter skolan. Och jag gjorde en reklamfilm för Dinner22 facebooksida och kom in som fotograf och sociala medie-ansvarig på Café Viskan i Borås. Och när studieåret var slut stod jag där och höll faktiskt det jag lovade mig själv – att jobba med marknadsföring när jag lämnade skolan.
Det krävdes mycket jobb, många pitchar och många mail, möten, nätverkande osv. Men jag gjorde det! Sen ska tilläggas, även fast man lägger ner sin SJÄL i sitt arbete så behöver man ibland också ha lite flyt. Och det hade jag. Jag lyckades Och jag lyckades faktiskt landa kunder som Harrys och Picadeli på mitt första år som helt egen. Båda företagen letade inaktivt efter fotograf så mitt mail och min pitch kom väldigt lägligt i deras inbox. Men även om det var tur att det landade så bra, så gjorde jag ändå jobbet! Ingen gjorde det åt mig och jag satt inte och väntade på att folk skulle höra av sig till mig om jobb. Jag har jobbat som egen i snart 3 år och jag har fått 1 jobb där någon annan har hittat mig utan att jag har sålt in mig till dem på något sätt.
Så. Kan jag göra det, så kan du också! Det gäller bara att ge sig f*n på det och köra så det ryker. Inte ge upp. Jag har lärt mig mycket under dessa år som egenföretagare, men en av mina favoriter är “för varje “nej” så kommer du ett steg närmare ett “ja”. Och så är det verkligen. Mailar jag 10 personer så får jag 4 nej, 5 svarar inte, och kanske 1 som kan tänka sig att ta ett möte. Så ge inte upp – hang in there!!! Som sagt – kan jag göra det så kan du det också!
// Gabriella